Ordet coach kommer från ungerska ordet kôks som betyder galavagn, eller egentligen var det en by som hette så. Sedan har ordet färdats över till Amerika och betyder buss. Man kan se det som en metafor – en coach tar en person eller en grupp från en plats till en annan. Här kommer en snabb historielektion i coachingens ursprung.

I USA var ordet länge isolerat till att beskriva en person som var verksam inom idrotten, och funktionen var mer som en traditionell tränare. Därför är det logiskt att den första som började skriva och föreläsa om coaching är en tennistränare vid namn Gallwey.

Han skrev boken ”The Inner Game of Tennis” (1975) främst för tennisspelare, men fick även genomslag med sina tankar utanför tennisarenan. ”Inner Game” går ut på höjd på bollen, säga studs respektive träff varje gång bollen slår i marken eller träffas av racketen.

Hans huvudtes var att den argaste motståndaren du har i en match är i din inre dialog, den rösten som säger ”ta dig samman, detta går aldrig bra, om du bara kunde koncentrera dig lite ….” Hans formel för succé var; strunta i utvärdering och bedömning, programmera huvudet med mentala bilder där du ser dig själv lyckas och låt det hela ske av sig själv.

Gallwey fick många efterföljare. Myles Downey var en gammal elitspelare inom tennisen som utbildade sig till arkitekt i det civila. Han läste ”The Inner Game of Tennis” och blev så inspirerad att han avslutade arkitektkarriären och satsade på tennisen igen – denna gång som tränare och coach. Han gick vidare till näringslivet och ledarskapscoaching. Han startade 1996 The School of Coaching i England.

Sir John Whitmores fyra grundfrågor

En annan idrottsman, inspirerad av Gallwey, som började som coach efter den aktiva karriären var Sir John Whitmore. En tidigare racerförare som skrev boken ”Coaching for Performance” (1997) och som 1996 etablerade Inner Game Ltd tillsammans med Gallwey. De håller fortfarande seminarier i ämnet, nu också på ”The Inner Game of Work”. Samtidigt grundades ICF (International Coach Federation) världens största oberoende branschorgan för coacher.

Sir John Whitmore brukar använda sig av fyra grundfrågor när han coachar och frågorna ska få människor att verkligen tänka till. Frågorna kan förstås bli mer komplexa, men grundfrågorna är:

MÅL – Vad vill du?

VERKLIGHETSUPPFATTNING – Hur ser det ut nu?

VALMÖJLIGHETER – Vad kan du göra?

HANDLING – Vad kommer du att göra?

Coaching i näringslivet

Thomas J. Leonard, som gick ur tiden 2003, var den första som använde begreppet coach i näringslivet. Han startade som finansiell rådgivare i Seattle på 80-talet – men insåg att hans klienter var bättre hjälpt av ”livsplanering”, inte finansiell planering. Hans analys var att klienterna inte hade emotionella problem, och därför inte behövde hjälp av psykolog. Det de behövde var en sparringpartner som kunde hjälpa dem att sortera visioner och drömmar, sätta mål och planera framåt. Han lyckades mycket bra med sina klienter och började kalla sitt arbetssätt coaching. Han etablerade Coach University 1992.

Coaching liknar ”empowerment”, ett från början amerikanskt begrepp från 70-talet som handlar om att ta fram individers inre resurser så att de själva kan agera kraftfullt.

Lyssna!

A och O är att lyssna aktivt när man coachar. Man hjälper till att lyfta fram möjligheter, ser alternativ och pekar på konsekvenserna av dem. Men det är den som blir coachad som ska formulera sitt eget problem. På vägen dit ställer man relevanta frågor och hjälper till att finna alternativ.

Som coach måste man hela tiden vara medveten om att det är jättesvårt att inte ge förslag på lösningar. Men det handlar inte om att styra, ge en massa råd ”utifrån,” utan att samtala så att den som coachas får inspiration att hitta den lösning som passar individen.

Den finländske psykiatern och författaren Ben Furman har sagt att” bakom varje klagomål finns ett önskemål” och det gäller att få fram detta önskemål. Små delmål är ofta bra och det gäller att hela tiden förstärka det positiva. Man ska hela tiden fokusera på framtiden och följa upp ofta.

Mycket handlar om att utövaren själv skall ta ansvaret för sina prestationer. Coachen ska vara där med koll på målet.